Dag 481: Att vara eller icke vara

Insåg rätt snabbt att den där nazistgrejen är ohållbar, redan efter ett par timmar hittade jag lite kebabrester i kylskåpet som jag bara inte kunde motstå. Det får en att tänka till faktiskt, det är ett rätt hårt jobb att vara nazist och jag tycker nog kanske inte att de får all den cred de förtjänar för allt slit. Hur som helst så har jag lagt nazistplanerna på is för ett tag, kanske orkar jag ta upp det igen framåt sommaren!

När jag skulle sova inatt fick jag en lysande idé och jag var så laddad inför detta att jag ställde klockan på 7 imorse för att komma igång. Idén är lika enkel som genial och det kan mycket väl vara mitt genombrott på vägen mot de stora stålarna. Jag ska bli rödvinspoet! Det är ju ett välkänt faktum att man får göra Let´s Dance, kommentera fotboll och vara med i På Spåret om man är poet, och jag är rätt saker på att jag är rätt man för jobbet.

Det började dock lite motigt när jag insåg att jag inte hade någon skrivmaskin, så de senaste timmarna har jag fått handskriva mina dikter. Ska köpa mig en skrivmaskin när jag får mitt första gage ifrån teve tänkte jag, så papper och penna får duga så länge. Men satan vilken skrivkramp jag har!

Redan vid 9 var jag igång, jag hade letat upp en gammal manchesterkavaj med armbågslappar på som jag lyckades få att sitta rätt illa, och så kastade jag mig obrytt ner i min gamla sackosäck som jag hämtat upp ifrån källaren. I två timmar har jag nu suttit och smuttat på hemgjord Vermouth och försökt trycka i mig ett paket Camel, för att få till den rätta känslan. Vermouthen smakar riktigt illa, egentligen ska satsen stå i 6 veckor och jäsa men jag har inte den tiden. I går innan jag somnade vispade jag ihop 4 liter i skurhinken, enligt ett internetrecept - det får duga. Ciggen är också ett litet problem, jag har inte fått in vanan så jag hostar rätt mycket och får hela tiden rök i ögat. Det stör min kreativitet litegrann.

Nu har jag i alla fall fått till mitt debutverk och det är med stor stolthet jag presenterar det här i bloggen.

Du

I dina starka armar lyfte du mig och vi flög tillsammans genom vinden
Du såg rakt igenom mig och du värmde mitt inre med din varma blick
Jag kippade efter andan när din svala andedräkt mot min panna flämtade som stormen
Ditt hårda skal är ogenomträngligt för mig men jag försöker
Det kommer aldrig finnas någon annan som du, du är i sanning av en annan värld

Jag älskar dig Superman