Har inte haft tid att skriva tidigare i dag, varit försjunken i djupa tankar. Men det har varit värt varenda sekund - har kommit underfund med en del saker.
Först glömde jag kepsen - fiasko.
Sen sydde jag fast den - om möjligt ännu större fiasko.
Jag har nu löst det på enklast möjliga vis: Jag har rakat huvudet. Det är ju ganska modernt nu för tiden, så det känns som den bästa lösningen. Jag har ju tyvärr en hel del sår i huvudet efter kepsen, så jag fick i stort sett bada huvudet i alsolsprit efter att jag hade rakat det. Sådan smärta har jag inte upplevt sedan.. ja… sedan jag försökte svälja styret till kickbiken.
När jag såg mitt rakade huvud i spegeln började jag fundera på om man kanske skulle passa på att bli nazist, nu när huvudet ändå är kalt? Nej, jag är inte rasist eller nåt sånt. Men jag tror det kan vara en enkel väg ut på arbetsmarknaden.
Jag tänker som så att jag är nazist ett tag, gör saker som nazister gör, vad det nu är. Typ lyssnar på väldigt dålig svensk musik, ser arg ut, går runt på stan och skriker lite slagord, springer runt inne på gallerian och spontanheilar mot gamla invandrartanter och såna saker. Sånt som gör folk uppmärksamma på mig helt enkelt.
Jag blir ju säkert tvungen att slå ned någon invandrare också. Hur löser jag det? Får höra med Zlatko, han vet ju hur gärna jag vill ha jobb och ställer säkert upp på lite stryk.
Tanken är att allt det här ska leda till en spalt i lokalblaskan, ”Nazist – hatbrott”. Några veckor senare går jag ut i tidningen och tar tillbaka allt: "Jag är inte nazist längre, jag är omvänd. Jag har blivit vän med den underbara människan jag slog ned (Zlatko). Nu förstår jag hur dum jag varit. Alla är lika värda."
Efter det tror jag vägen ut i arbetslivet här hur bred som helst. Det är bara att ge sig ut och föreläsa på alla Sveriges skolor och ungdomsgårdar, bli "nazisten som blivit snäll å lirar rundpingis".
Det är ju dock en hel del moraliska dilemman med ett sånt här projekt, för att det ska bli trovärdigt. Jag måste exempelvis sluta äta kebab omedelbart.
Först undrade jag om det här var en något för tokig idé, men nu när jag ser det så här på pränt ser det helt genialt ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar