Jag måste bara slänga in ett inlägg så här när natten visar sin kalla vinterskrud och ångesten ligger tät runt fotknölarna. Just nu känns min sociala situation tyngre än någonsin, jag bara måste hitta ett arbete och det snarast.
Kvällen har jag spenderat i ångestens tecken med att tänka på svunna tider och drömmande sitta och bläddra i gamla skolkataloger ifrån gymnasiet, vilket väl hade varit trevligt på sitt sätt om det hade varit mina egna skolkataloger och inte några jag hittat på vinden.
Jag känner att jag mer och mer är beroende av Zlatko, det är han som gör skillnaden mellan berg och dal i mitt liv. Hans visdom och värmande ord är det som tar mig vidare när snön ligger som djupast i mitt mörka inre. Därför kommer det också spontant och jag ber er ha överseende om takt och ton inte är lika exakt som ni är vana med, svårmodet är helt enkelt för djupt just nu. Men håll tillgodo.
Du
Du räddar mig och plockar upp mig när verkligheten bränner
Du är en enda dansk-iranska killen som jag känner
Jag älskar dig Zlatko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar