Dag 554: FRISK

Jaha. Då var man tydligen frisk igen. Inte längre ont i halsen, håret har lagt ned sig ned istället för att se ut att tillhöra en igelkott på väg till psyket och ansiktets fåror har jämnat ut sig till det dockansikte jag känner igen. Kort och gott: Jag ser återigen ut som mig själv istället för Per Gessle.


Hur jag blev botad? Vad det var för sjukdom? På de frågorna får jag svara: "Det blev jag inte" och "Inte en jävla aning". Vaknade helt enkelt upp i dag och mådde fint. Läkarna stund runt mig och hummade ett tag....
- Då är du frisk, sa läkaren som såg ut att bestämma. Han hade det största stetoskopet.
- Är jag? Jaha. Vad var det för fel?
- Vill du vara frisk?
- Ehh.. ja.. det är klart jag vill
- Då är du är frisk. Hurra!
- Ok. Men vadå, hur vet du att jag är frisk?
- Stod inte håret åt alla möjliga håll förut, sa han och fingrade på sitt stetoskop
- Jo?
- Och du hade ont i halsen?
- Ja...
- Å du var fårig som om du hade blästrat dig i ansiktet?
- mmm... Men nu är jag som en docka igen, sa jag och smilade.
- Nåja. Det kan väl diskuteras. Men du är frisk i alla fall. Hurra!
- Hurra, instämde de övriga läkarna runt sängen när stetoskopmannen blängde till på dem.
- Men hur vet du att jag är frisk om du inte vet vad jag hade för sjukdom?
- Hur visste du att du var sjuk om du inte visste vad du hade för sjukdom?
- Va?
- Ja. Hur visste du att du var sjuk om du inte visste vad du hade för sjukdom?
- Jag... alltså..
- Precis! Du vet att du var sjuk för att jag sa det, eller hur?!
- Ja.. kanske det.
- Så var det. Och nu säger jag att du frisk. Förut sa jag sjuk, nu säger jag frisk. Du är frisk. Hurra!
- Hurra, sa de övriga läkarna.

Dag 552: Zlatan är ett ägg.

Vad kom först, hönan eller ägget? Det var ägget. Så det så.

Nästa fråga på menyn är om Zlatan är hönan eller ägget. Han är ett ägg, som spelar som en höna, orörlig och envis som en åsna. Han flyttar från klubb till klubb för att han ska "vinna den där jävla champions". Inter dög inte åt Zlatan, de kunde inte vinna Champions Leauge. Zlatan tänkte logiskt och flyttade till de som vann Champions senast - Barcelona.

Nu, efter att Inter slagit ut Barcelona från Champions, är det dags för Zlatan att inse att det inte spelar någon roll vilken klubb han flyttar till,det blir inget Champions. Och det beror inte på klubben, det beror på att det är dit Zlatan flyttat. Han kan flytta Europa runt utan att det gör någon skillnad, för där han är där vinner man inte Champions League.

Han är Hönan. Han är ägget. Han är Zlatan.

Dag 551: Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej

Det är inte ofta jag tillåter mig att bli upprörd över pressens fejkade rubriker vars enda mål är att väcka känslostormar. Men för detta kan inte ens mitt hjärta låta bli att blöda, ingen är så känslokall.

http://www.aftonbladet.se/brollopet/article7031209.ab

Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka TT för denna artikel.

Dag 550: Ett virrvarr av prover

Hej på er läsekretsen. Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat på länge men det hjar sina orsaker. Jag har blivit hastigt sjuk och har helt enkelt inte haft orken att sitta vid datorn. Istället har jag legat till sängs och kollat på underbara repriser av världens bästa TV-serie, Top Model.

Nu undrar ni säkert vad det är som är fel på mig, vilken sorts illdåd till sjukdom jag drabbats av? Det gör läkarna också. Det har gått så långt att det inte längre finns några prover att ta, läkarna samlas istället runt mig i ring och kör uteslutningsmetoden med allehanda mediciner. "Den här sprutan hjälpte inte så då är det alltså inte mässlingen". Så där håller det på.

Bieffekterna av detta ytterst tunga medicinerande är stora. Min hals har svullnat och jag har vattkoppor på stämbanden, dessutom har min ansiktsform förvridits i plågor. Jag ser numera i princip exakt ut som, och låter som, Per Gessle. Ett öde värre än det faktum att sjukdomen gör att jag varken kan äta eller dricka.

Nåväl, nu börjar snart Top Model. Jag skriver igen senare.

Dag 544; Ludde börjar plugget

Det här är Luddes första dag i skolan. Luddes fröken heter Jenny. Hon verkar jättesnäll, tycker Ludde.

Det här är Ludde första skolrast. Helst skulle Ludde vilja hoppa hopprep med tjejerna. Men Ludde tror att de andra killarna skulle bli arga då, så Ludde går till fotbollsplanen. Könsroller kallas det. Könsroller gjorde även att Ludde inte kunde få en rosa stålman-dräkt på sin födelsedag, fast Ludde älskar rosa. Det och att Luddes mamma köpte öl för pengarna.

Nu har alla valts in i varsitt lag. Alla utom Ludde.
- Ni får ta förstapladdaren, säger en kille i 3:an.
- Vi vill inte ha honom, säger han som väljer i det andra laget.

Ludde vänder sig om går och går bort från fotbollsplanen. Ludde är nära att börja gråta. Då ropar någon:
- Vänta! Du och jag kan spela! Det är min första dag också.
- Det kan vi väl göra, säger Ludde.
- Vad heter du? undrar den nya killen
- Ludde, säger Ludde.
- Ludde. Vilket fint namn. Jag heter ICAnder. Du och jag ska bli bästisar.

Dag 540: Ludde part II

Efter alla positiv respons jag har fått så har jag beslutat mig om att fortsätta på samma saga i hopp om att en dag ha tillräckligt många sidor för att ge ut en barnbok. Nu är det kanske en överdrift att påstå att det är speciellt mycket respons, men både Zlatko och Staffan Westberg har visat uppskattning.

Idag lyser morgonsolen genom fönstret på Ludde. Fåglarna kvittrar och sommardagen gryr. Det tycker Ludde är mysigt. Det tycker Luddes mamma också är mysigt. Då brukar hon dricka öl i parken hela dagen med Leffe. Leffe är Luddes andra pappa som brukar komma och bo hos Ludde och hans mamma när Luddes vanliga pappa åker på semester. Luddes pappa brukar vara på semester ungefär 6 månader åt gången. Luddes mamma säger att Luddes pappa är en småhandlare. Det är ett fint jobb att vara småhandlare, tycker Ludde. Ludde ska också bli småhandlare när han blir stor. Han ska inte bli luder som mamma. Det är inget fint jobb säger Luddes pappa.

Kanske kan illustrera med foton?!

Dag 539: Återvänder till litteraturen

Starta-eget-Nisse sparkade undan benen för mig. Men jag är van. Jag känner inte ens smällarna längre. Jag bara biter ihop käkarna, skakar på huvudet och går med bestämda steg emot nästa nederlag.

Den korta stunden jag såg mig själv som egen företagare har gett mersmak. Det är så det ska det vara, en riktig man styr sig själv och är ingen träl under kapitalismens piska. När jag la huvudet på kudden i natt funderade jag på inom vilken annan bransch jag skulle kunna starta eget. Då slog det mig - det är dags att återvända till litteraturen! Jag var ju, under någon vecka vecka, rödvinspoet med stor framgång, men det slet för hårt på min stackars själ - ångesten vällde ut ur varenda por i kroppen.

Ska satsa på något lite mer lättsmält den här gången - Barnböcker. Precis som med allt annat författande gäller det att ösa ur sig själv, skriva om det man kan kan.

Det här är Ludde. Ludde är 8 år. Ludde är själv hemma. Det är han alltid på fredagar. Då dricker Luddes föräldrar öl på en restaurang. Många öl, tror Ludde. För det tar jättelång tid innan de kommer hem. Ludde tycker det är både spännande och otäckt att vara själv. Spännande när det är ljust. Otäckt när det är mörkt. Väldigt otäck. Nu ska Ludde gå och lägga sig. Först borstar Ludde tänderna. Det måste man göra. Ludde låter alla lampor vara tända när han ska sova. Det blir inte lika otäckt då, tycker Ludde. Det spelade visst ingen roll, Ludde började att gråta i alla fall. Nu har Ludde gråtit i en timme. Nu har Ludde gråtit i två timmar. Nu somnade Ludde. Det var väl roligt. God Natt Ludde.

Nu ska jag bara försöka få tag i någon som är duktig att teckna och som kan illustrera böckerna. ICAnder hade helt klart varit rätt man för det jobbet. Kanske han får måla i häktet och kan posta mig bilderna?

Dag 537: Klippt

Har de senaste dagarna lagt all min energi och fokus på mitt starta eget projektet i den lukrativa gräsbranschen, därav bristen på de tänkvärda och genialiska inlägg jag brukar komma med.

Söndagen ägnade jag åt att skriva en detaljerad budget, en liten marknadsföringsplan och en presentation av mitt tänkta företag. I går, måndag, var det dags för examensprovet - möte på arbetsförmedlingen. Det var jag, Ruth och sedan någon annan jävla Nisse från företagardelen på AF. Jag menar inte att vara otrevlig, han hette verkligen Nisse, men jag minns inte hans efternamn. Nisse kom till mötet i en dressmankostym och en slipsnål jag tror att han köpt på glitter. Han utstrålade helt enkelt framgång och jag måste erkänna att jag blev imponerad.

Inledningsvis la jag fram min presentation, några axplock:
- Många saker är bra i livet, men gräs är ändå bäst.
- Vi klipper inte gräs, vi vårdar gräs.
- Din gräsmatta - vår patient.
- Inom tre år har vi expanderat och har filialer över hela Europa.
- Det är en framtidssäker bransch, även om alla människor dör finns det fortfarande gräs.

Här avbröt Nisse mig och poängterade att om alla människor dött så finns det rimligen ingen som vill ha sitt gräs klippt. Här ändrade jag min uppfattning om Nisse och tänkte att han är en negativ jävel. Dock i väldigt fina kläder.

Vidare förklarade jag att företaget kommer att sälja medlemskort. Ett medlemskort kostar 1000 kr och då har man köpt sig klippning för hela året. Sedan kommer det även finnas tilläggstjänster, så som vattning, gödsling och massage, men då tillkommer en kostnad utöver de initiala 1000 kr.

- Men hur ska du leva på vintern då? undrade Nisse
- Vadå hur? Som vanligt?
- Var ska du få in pengar om du inte kan klippa gräs på vintern?
- Det är ju det som är det geniala, sa jag och sprack upp i mitt vackraste leende. Medlemskortet är på ett år, men kan ju bara jobba drygt sex månader. Eller egentligen inte ens det. Man måste ju ha semester också. Den vill jag nog ha i Juli, så säg att jag kan arbeta fem månader.
- Och sen ska du göra något annat på vintern?
- Ja. Gå i ide, skojade jag. Nej, vadå? Vad ska jag göra på vintern? Ta igen mig?

Här skruvade Nisse lite på sin slips och fingrade på slipsnålen innan han fortsatte.
- Du är här och vill ha ett starta eget bidrag av mig? sa han
- Ja
- Året har 12 månader?
- 1..2..3..9..Ja...
- Och du tänker alltså jobba fem av dessa månader?
- Ja
- Och tror att du ska få ett bidrag av mig?
- Ja

Här gjorde Negativ-Nisse tummen ned och menade på att jag inte visade tillräcklig vilja och bristande ambition. Då brast det för mig!

- Bristande ambition? Jag har för fan undanhållit världen mina geniala insikter och tankar i två dagar, allt för att jobba med detta. Bristande ambition? Vad fan är du för jävla Nisse egentligen? Bara för att du har stilliga kläder ska du inte tro att du är nåt. Min polare heter Zlatko. Fattar du vad man är kapabel till med ett sånt namn? Tänk på det i natt när du ska sova!

Då blev det världens holabalo och Nisse ville polisanmäla mig för mordhot. Med hjälp av Ruth lyckades vi förklara för Nisse att jag hade menat att Zlatko skulle sno hans jobb. Då gick han med på att inte polisanmäla mig, om jag lämnade arbetsförmedlingen ögonblickligen.

Ännu en gång har etablissemanget slagit undan benen på mig. Men mig kan de inte stoppa! Jag knyter bara handen i fickan och lovar att återvända starkare än tidigare!

Dag 534: El Clasico

Finns inte så mycket mer att säga om denna dag än: "El Clásico", Real Madrid - Barcelona. Mina sympatier ligger hos Barcelona. Hur ska de inte kunna göra det när man genom Barca lärde känna Romario, världens bästa biffgrillare och min största manliga förebild näst efter Peter Siepen.

Även om jag inte håller på Real Madrid är jag den första att erkänna att Christiano Ronaldo har världens största adamsäpple och den mest onödiga, bakvända synttofs i nacken man någonsin sett.

Dag 533: Nu är det klippt

I dag har jag varit på AF och diskuterat starta eget med Ruth. Ja, att jag ska starta eget alltså, inte att jag ska starta eget med Ruth. Det skulle aldrig gå, hon luktar fiskolja. Ruth menar på att man inte bara kan komma med en idé och få pengar i handen samma dag. Trist, tycker jag.

Hon höll dock med om att idéen var ganska bra (hon är alltid kritisk, så jag tolkar det som att hon tycker idéen är genial). Min uppgift nu är att räkna lite på det hela. Antal kunder, initiala kostnader, löpande utgifter och sånt där trams, för att sedan återkomma till henne. Jag är riktigt laddad nu så tror att jag hinner fixa allt det där till på måndag. Har redan börjat kikat på lite olika klippare som kan bli aktuella.

Vi snackar Honda motor! Vi snackar 56 cm klippbred och max hastighet på 4km! Bra grejer!

Man kan väl få drömma!! Combiaggregat, justerbar ratt, hydrostatisk transmission! Gräsklipparnas John Holmes. Eller vadå, vad ska det betyda? Inte en aning, glöm det. Det är hur som helst snarare John Holmes som är porrstjärnorsas Stiga Villa 14 HST, och inte tvärtom.

Vi snackar här om en cylinderklippare med en klippbred på 38 cm. Det går självklart inte. Men samtidigt vill jag inte håna den, det var den här sortens gräsklippare som väckte mitt intresse för gräs en gång i tiden. Dessutom är den väldigt retrosnygg. Ingenting man köper för att klippa gräs, utan mer till prydnad.

Dag 532: Bra gräs

Idag nöjer jag mig med att svara på en fråga som kommit in på mail. Pelle Rulli ifrån Grangärde skriver:

”Hallå! Du skriver att du älskar att klippa gräs. Vad är det som är så bra å kul med att klippa gräs?"

Ja du Pelle, vart ska jag börja. Vad är inte bra med att klippa gräs? Vad är inte bra med gräs överhuvudtaget? Tänk vad mycket man kan ha gräs till. Förutom det uppenbara, alltså att klippa gräset, så finns det så mycket annat man kan ha det till. Man kan gå barfota på gräset, det är mysigt. Man kan ligga på gräset. Man kan rulla runt naken jättesnabbt på gräset. Man kan klippa gräset och man kan strunta i att klippa gräset. Gräs är hejdundrande bra oavsett.

Sen kan man så klart göra en massa andra saker, som tex att spela kubb på gräset. Eller spela fotboll, det är en sak som blivit mycket populärt har jag märkt. Tyvärr till och med mer populärt än krocket och boccia, som ju också är sporter som gärna utförs på gräs.

Det är trevligt att sitta och filosofera på gräset också, gärna tillsammans med någon vän. Eller ensam, om man som jag inte har någon riktig vän (som inte tar ens jobb).

Ja Pelle du ser ju hur bra det är med gräs. Sen kan man ju röka gräs med, men det är varken gott eller nyttigt. Och då ska det helst vara en speciell sorts gräs, nämligen sådan där fingräs som man har på greenerna på golfbanor. Men det är dyrt som fan.

Imorgon är det möte med Arbetsförmedlingen, då ska jag delge min handläggare alla de här argumenten. Måste nog komma på några fler bra saker med gräs, vill inte gärna komma oförberedd.

Tjingeling!

Dag 531: Stå på egna ben

Arbetsmarknaden hjälper mig inte, eller om det nu är jag som inte hjälper arbetsmarknaden. Vi verkar inte ha något nytta av varandra i alla fall.

Därför är det dags att ta in lite attityd i den här späda kroppen: Vill man få något gjort får man göra det själv. Jag ska starta eget!

Låg i sängen i natt och funderade på vad jag egentligen kan, vad är jag duktig på? Vad kan jag bidra med till samhället? Vad tycker jag om att göra? Klippa gräs, blev svaret på samtliga dessa frågor.

Min pappa brukar ge mig mycket beröm om somrarna för hur "gediget och fina cirklar" jag klipper i. Det är dags att jag förädlar denna talang och gör den till mitt levebröd. Nu blir det ett besök på Arbetsförmedlingen och snacka starta eget bidrag!

Dag/natt 530: Zzzzzzzzzzzzzzz

Vinst på rouletten, dubblade min 100-ing. Den sköna känslan av att få vinna, att få vara en vinnare. Det kändes som om ödet, en högre makt (kalla det vad du vill)var på min sida just i dag. En sådan dag, en sån chans, måste man naturligvis utnyttja. Jag fortsatte med rouletten ett tag till.
200 kr blev till 400, som blev 800, som blev 1600 - allt på rött!!

Då tog jag en paus och grät av lycka!

1600 kr blev till 3200.

Paus, mer tårar.

"Äntligen någonting jag är bra på. Äntligen!!", gick tankarna. För varje snurr på roulettehjulet kände jag hur jag mer och mer blev till en man.

3200kr blev till 6400.

Paus, tårar.

6400 allt på rött. Rrrrrr, Rrrrr, Rrrrrrrrr....eller inte fan vet jag hur man skriver ljudeffekterna av ett roulettehjul. Det snurrade som fan i alla fall. Sen blev det tyst. Knäpptyst.

"Fan måste ha stängt av högtalarna", tänkte jag då ljudet av pengar som drogs till min sida uteblev. Sen trodde jag att det hade blivit fel på datorn. Till slut insåg jag att kulan hade stannat på svart! Jag gnuggade ögonen, men inget förändrades.
"Saldo: 0" stod det längst ned på skärmen.

Om jag grät? Nej, det fanns inte tid. Ringde på hos snälla grannen mitt emot och fick låna 200 kr. Sprang tillbaka in till mig, sedan insåg jag att det skulle bli svårt att få in de två hundralapparna i datorn. Då grät jag.

Om man behöver jobba? JA, är svaret på den frågan.

Dag 529: Rött

Rödare än så här blir inte i dag. I alla fall inte förrän revolutionen kommer. Men den tiden, den glädjen. Dessutom har jag blött näsblod idag, rött!

Tog hela det här röda som ett omen och loggade in på ett onlinecasino och satsade pengarna jag tjänade i korvvagnen på rött på rouletten. Vinst direkt! 100 kr blev 200 kr. Tänk om jag hade haft 100000, då hade de varit 200000 nu! 1 miljon, japp då hade det varit 2 miljoner nu!

Behöver man verkligen ett jobb? Tål att tänkas på.

Dag 529: Byteshandel

Till er som öppnade dörren i påsk:


Vad fan är det med er?? Köper ni på er 10 kilo apelsiner när det börjar närma sig påsk eller? Från så gott som varenda dörr som öppnades stack ni till mig en apelsin. Värst är ni som stuckit in torkade nejlikor i apelsinerna! Har ni sparat de apelsinerna ändå sedan i julas eller? Och vad är tanken med nejlikorna? Jag ser ju lik förbannat att du är så snål och bara skänker apelsiner. Eller är tanken att jag ska bli förblindad av små prickar i apelsinen? Tro mig, det blir jag inte! Lägg av med apelsiner! Varför inte skänka en burk ravioli, en köttbit eller en tetravin?

Men visst, det var inte vid varje dörr jag fick apelsin. Av en fullgubbe som öppnade fick jag en halv folköl och ett äpple. Inte illa alls. Ölen hivade jag i mig rätt fort, vilket ledde till att jag vid nästa dörr fick en örfil och en utskällning:
-Ska du gå runt full och skrämma barn. Fy skäms.

Allt ordnade sig rätt bra ändå till slut. Tur att ungar är så satans korkade. Träffade två småknattar, 4-5 år, som var ute och samlade godis med sin storebror, 8-9 år. De hade varit i i rikemansförorten och plingat på. De hade godis i mass! Klantigt av mig att knacka på i den fattiga förorten. Som tur var tog det mig inte mer än två minuter att lura i ungarna att de svarta godisarna i deras påsar inte alls var godis utan gift.
- Det är säkert. De svarta där är gift, sa jag och pekade ned i påsen. Har ni knackat på hos någon mördare?
De tittade lite oroligt på varandra.
- Nej. Då hade vi varit mördade ju, sa den kaxiga storebrorsan
- Enda sättet att bli frisk är att äta väldigt mycket apelsin.
- Tror du vi är dumma i huvudet din gubbe?
- Absolut inte. Jag berättar bara som det är. På dig har det redan börjat verka!
- Lägg av din gubbe. Hur dumma tror du vi är? kaxade han vidare
- Det är säkert! Du har redan fått utslag i ansiktet? Fråga dina brorsor! Eller hur han han?
- Mmm..ajxel dä har du fjått.. utslag, sa den ena ungen
- Ajajajajaj!! skrek den andre och pekade på sin storebrors ansikte.
- Du ser. Varför skulle jag ljuga om nåt sånt? sa jag. Att utslagen helt enkelt var hans ansiktsmålning var inget jag berättade.
Storebrodern tittade fortfarande misstänksamt på mig, sedan gav han med sig.
- OK.Kan vi få lite apelsiner av dig?
- Få? Den här är vuxenvärlden, grabben. Här får man ingenting. Vi byter. Jag tar allt ni fått i byte mot sex apelsiner.
- Ha! Alltså ljuger du, varför skulle du vilja ha giftigt godis? Gubbe! Han hade hittat tillbaka till kaxigheten.
- Du kanske ser att jag har ungefär 50 apelsiner? Så efter jag gett dig sex har jag 44 kvar. Du kan väl räkna?
- Klart jag kan!
- De apelsinerna räcker gott å väl som botemedel mot de svarta som finns kvar i påsarna. Unge! Men nu vill jag inte ens byta. Börja spring hem istället, kanske har du tur och ni har apelsiner hemma. Jag tror ni hinner hem innan ni dör! Men jag kan ju såklart inte lova nåt.

Av någon anledning började de två små gråta nu och affären var i hamn. 6 apelsiner mot 5 kg godis. En mycket bra affär. Kanske skulle satsa på att bli affärsman, säljare eller någonting i den stilen?

Dag 528: Gubbe

Jag tycker att vårt samhälle är alldeles för åldersindelat. Allt man gör, inte gör, ska göra, och inte ska göra, bedöms i mångt och mycket efter vilken ålder det är på personen ifråga.

Av någon anledning ska barn inte köra bil, det ser märkligt ut om pensionärer gungar på lekplatsen och ingen vettig människa under 40 bör titta på "Så ska det låta". Jag tycket det är helt fel att det är så här, folk ska få göra vad de vill oavsett ålder!

Köra bil ska jag dock inte göra, för jag har inte råd med körkort. Gunga blir det inget med heller, blir bara illamående. "Så ska det låta" tycker jag inte att någon vettig människa ska titta på, oavsett ålder, eftersom programmet är totalt menlöst.

I dag ska jag istället göra min egen lilla revolt mot åldersreglerna genom klä ut mig till påskgubbe och ge mig ut och knacka dörr. Jag ska helt enkelt jobba i dag och ta betalt i godis och vad annat gott det kan bjudas på.

Dag 527: Glad påsk

Tycker inte att jag förtjänar några gåvor innan jag skaffat mig ett jobb och blivit en man. Min första tanke var att ge mig själv ett påskägg fyllt med luft. Sen insåg jag att jag inte ens förtjänar det, så jag öppnade ägget och slängde ut luften. Istället fes jag i ägget och skyndade mig på med locket. Det och inget annat är vad jag förtjänar i mitt påskägg.

Dag 526: Försöker vara tuff

OK. Jag erkänner. Gårdagens inlägg var bara ett försök ifrån mig att vara tuff och cool. Tänkte att det är så en riktigt man är: Tuff mot djur, tuff mot sig själv. Men samtidigt så handlar det här om ärlighet och ärligt talat så är jag inte så tuff. Måste erkänna att jag inte ens har hunden fastkedjad egentligen. Så vek är jag! Skadad på benet är på riktigt. Vi skojbråkade lite och så råkade jag bita henne för hårt i benet.

Måste dessutom tillstå att jag faktiskt utvecklat känslor för den lille gynnaren. När man kommer hem viftar den på svansen, när man bjuder den på något gott (ravioli) viftar den på svansen, när den vaknar viftar den på svansen. Eller då slickar den sig mest mellan benen, men sen viftar den på svansen. Visst, den är rätt jävla korkad, fattar väl egentligen ingenting. Men den är snäll och jag gillar den. ICAnder har jag döpt den till, som en hyllning - den är lika genomgod som honom. Zlatko undrade varför jag inte döpt hunden till Zlatko.
- Därför att hunden inte snott något jobb för mig, sa jag.

Allmän undran: The Chipmunks, har de anlitat gamla sångaren i smurfarna? Låter ju sjukt lik! Måste vara samma kille.