Dag 526: Försöker vara tuff

OK. Jag erkänner. Gårdagens inlägg var bara ett försök ifrån mig att vara tuff och cool. Tänkte att det är så en riktigt man är: Tuff mot djur, tuff mot sig själv. Men samtidigt så handlar det här om ärlighet och ärligt talat så är jag inte så tuff. Måste erkänna att jag inte ens har hunden fastkedjad egentligen. Så vek är jag! Skadad på benet är på riktigt. Vi skojbråkade lite och så råkade jag bita henne för hårt i benet.

Måste dessutom tillstå att jag faktiskt utvecklat känslor för den lille gynnaren. När man kommer hem viftar den på svansen, när man bjuder den på något gott (ravioli) viftar den på svansen, när den vaknar viftar den på svansen. Eller då slickar den sig mest mellan benen, men sen viftar den på svansen. Visst, den är rätt jävla korkad, fattar väl egentligen ingenting. Men den är snäll och jag gillar den. ICAnder har jag döpt den till, som en hyllning - den är lika genomgod som honom. Zlatko undrade varför jag inte döpt hunden till Zlatko.
- Därför att hunden inte snott något jobb för mig, sa jag.

Allmän undran: The Chipmunks, har de anlitat gamla sångaren i smurfarna? Låter ju sjukt lik! Måste vara samma kille.