Dag 539: Återvänder till litteraturen

Starta-eget-Nisse sparkade undan benen för mig. Men jag är van. Jag känner inte ens smällarna längre. Jag bara biter ihop käkarna, skakar på huvudet och går med bestämda steg emot nästa nederlag.

Den korta stunden jag såg mig själv som egen företagare har gett mersmak. Det är så det ska det vara, en riktig man styr sig själv och är ingen träl under kapitalismens piska. När jag la huvudet på kudden i natt funderade jag på inom vilken annan bransch jag skulle kunna starta eget. Då slog det mig - det är dags att återvända till litteraturen! Jag var ju, under någon vecka vecka, rödvinspoet med stor framgång, men det slet för hårt på min stackars själ - ångesten vällde ut ur varenda por i kroppen.

Ska satsa på något lite mer lättsmält den här gången - Barnböcker. Precis som med allt annat författande gäller det att ösa ur sig själv, skriva om det man kan kan.

Det här är Ludde. Ludde är 8 år. Ludde är själv hemma. Det är han alltid på fredagar. Då dricker Luddes föräldrar öl på en restaurang. Många öl, tror Ludde. För det tar jättelång tid innan de kommer hem. Ludde tycker det är både spännande och otäckt att vara själv. Spännande när det är ljust. Otäckt när det är mörkt. Väldigt otäck. Nu ska Ludde gå och lägga sig. Först borstar Ludde tänderna. Det måste man göra. Ludde låter alla lampor vara tända när han ska sova. Det blir inte lika otäckt då, tycker Ludde. Det spelade visst ingen roll, Ludde började att gråta i alla fall. Nu har Ludde gråtit i en timme. Nu har Ludde gråtit i två timmar. Nu somnade Ludde. Det var väl roligt. God Natt Ludde.

Nu ska jag bara försöka få tag i någon som är duktig att teckna och som kan illustrera böckerna. ICAnder hade helt klart varit rätt man för det jobbet. Kanske han får måla i häktet och kan posta mig bilderna?