Dag 550: Ett virrvarr av prover

Hej på er läsekretsen. Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat på länge men det hjar sina orsaker. Jag har blivit hastigt sjuk och har helt enkelt inte haft orken att sitta vid datorn. Istället har jag legat till sängs och kollat på underbara repriser av världens bästa TV-serie, Top Model.

Nu undrar ni säkert vad det är som är fel på mig, vilken sorts illdåd till sjukdom jag drabbats av? Det gör läkarna också. Det har gått så långt att det inte längre finns några prover att ta, läkarna samlas istället runt mig i ring och kör uteslutningsmetoden med allehanda mediciner. "Den här sprutan hjälpte inte så då är det alltså inte mässlingen". Så där håller det på.

Bieffekterna av detta ytterst tunga medicinerande är stora. Min hals har svullnat och jag har vattkoppor på stämbanden, dessutom har min ansiktsform förvridits i plågor. Jag ser numera i princip exakt ut som, och låter som, Per Gessle. Ett öde värre än det faktum att sjukdomen gör att jag varken kan äta eller dricka.

Nåväl, nu börjar snart Top Model. Jag skriver igen senare.

Dag 486: En bulle ger hopp

Det är så man blir tårögd. Redan mindre än två dygn efter Zlatkos magnifika vänskapsbetingelse visar det sig alltså att det lönar sig att annonsera. Jag har blivit erbjuden att provjobba som säkerhetsvakt på en av stadens mest välbesökta krogdörrar, och det redan ikväll! Det hela var faktiskt ganska lättjobbat. Jag fick helt enkelt ett e-mail, via Zlatko, för någon timme sedan. Det stod exakt så här:

”Hej XXXXXX,
Efter som vår ordinare säkerhets vakt mörten blivit as-sjuk i vattennkåppor finns det en öppning för dig i kväll om du vill prov jobba som säkerhets vakt i dörren på XXXXXX (krognamn) så finns det en öppning för dig i kväll. Ring mig så tjålar vi lite jag har några frågor jag måste ställa innan vi kan jobba med dig i dörren i kväll på XXXXX (samma krognamn). Med vänlig hälsning bullen.”

Glad i hågen och laddad till tänderna ringde jag upp direkt. Precis som utlovat blev det en kort intervju för att, som jag antar, kolla av mina generella färdigheter och inte minst hur jag hanterar pressade situationer.

- Ok så du känner dig bekväm med att provjobba ikväll då? frågade Bullen.
- Absolut, just provjobb är lite av min specialitet. Jag har provjobbat högt och lågt de senaste veckorna, svarade jag sanningsenligt utan minsta darr på rösten.
- Låter bra det. Folk brukar fråga mig hur det kom sig att jag började i det här yrket. För mig är det är det mer än ett jobb ska jag säga. Det är en livsfilofosi. Och min filofosi det är att man kan dela i världen i två delar. Vip och vanlig. Det är vårt jobb att bestämma vem som hamnar var. Gillar du tuggummi?
- Öh…. Ja… Visst.
- Bra. Vi tuggar ju en del som du förstår. Och har inga problem med att se arg ut? Kan du skilja på folk och folk?
- Det ska nog gå bra.
- Kanon! Du vet leg och rätt kompisar, det är allt vi begär. Fan du känns ju klockren! Då ses vi ikväll vid sjusnåret?
- Yes sir!

Mycket mer än så var det inte och sedan dess har jag gått runt i lägenheten och övat en del standardfraser som jag tror kan vara bra att ha i bakfickan. Klassiker som ”Du luktar klister grabben, ta ett varv runt kvarteret och vädra ur tröjan!” eller ”Jag tar 120 i bänk pysen så ställ dig längst bak i kön!”.

Ja lite så.. Har ni tips på andra bra fraser tas de tacksamt emot! Snart dags att svida om och bege sig till jobbet (!!!). Wish me luck!

Dag 485: Nu smäller det (Hegerforsare)

I väntan på att Zlatkos annons ska ge mig ett jobb tror jag att har en liten affärsidé på gång. Eller en stor affärsidé är väl närmare sanningen, briljant ännu närmare.

Ni vet de här filmerna som handlar om en bomb. Allt kretsar kring bomben och tiden som tickar, ska någon hinna stoppa bomben i tid?

Så i slutet av filmen står det någon bombexpert där, som trots år av träning så gott som alltid ställs inför ett dilemma:
"Should i cut the blue or the red cable?". Men nej, han kan inte riktigt komma ihåg hur det var. Han slumrade ju till lite på just den kursen, så får han ringa upp sin läromästare som inte heller han minns hur det var på den delkursen.

"Blue?", säger läromästaren med tvekan....
"OK!"
"WAIT!" Plötsligt så minns han. "Cut the red!"
"Are you sure?"
Han är inte sure.
tick..tack..tick...tack...tick...tick..3...2...1..
"No... cut the blue! Im sure!"

Klippt och klart, dagen är räddad.
Nu kan man ju tycka att bombexperterna är idioter, men det är ju terroristerna/utpressarna som är de riktigt stora idioterna. Och det är det jag ska tjäna stora pengar på.

Min idé är lika enkel som den är genial: Jag ska tillverka tidsinställda bomber med T V Å svarta kablar och sälja till terrorister!!

Dag 485: Zlatko initierar reklamkampanj

Min vän, stöttepelare och partner i tandem-plockepinn, Zlatko, har gjort ännu en insats där han bevisar att vår vänskap är någonting som går utanpå det mesta. Inte nog med att vi är sådana vänner att vi bytt blod med varandra, att vår vänskap är så djup att han berättat för mig om det här som hände mellan honom och geten på sommarsemester i Kroatien - nu har han tagit det ännu ett steg.

Världens bästa jobbannons

En egen reklamkampanj för att få jobb, endast för mig. I och med detta tror jag att vi kan utgå ifrån att min arbetslöshet är över och att Zlatko är världens bäste vän.