Dag 489: Högvakten nästa?

Kanske dags att redogöra för hur det gick för mig som säkertsvakt på krogen i lördags. Själv tycker jag det gick väldigt bra. Kan så här i efterhand se att jag kanske var lite övertänd i all min ambition att visa att jag var rätt man på rätt plats. Det märktes redan tidigare på lördagen när jag var på systembolaget åt Zlatko.

- En stor absolut vodka, sa jag. Det eller sjukhussprit är det enda Zlatko dricker.
- Har du legitimation? undrade han i kassan
- Nä, har du?
- Men det är ju du som ska köpa alkohol av mig!
- Hur mycket har du druckit egentligen? kontrade jag
- Ingenting, jag jobbar ju här, ska du köpa nåt får du göra som alla andra!
- Vadå, alla dom här flaskorna du har bakom dig då? Och du skulle inte ha druckit en droppe! Ta ett varv runt köpcentret, så får vi se sen.

Zlatko fick dricka sjukhussprit.

Väl på plats på krogen tycker jag att det gick ganska bra. Jag tuggade tuggummi som en tok, såg lite arg ut och hade rakat huvud. Jag kände mig som en i gänget. Visst, det var en liten stund när det gick lite sämre: Av någon anledning sprang de andra vakterna in på krogen och jag fick ensam sköta insläppet. Då blev jag tvungen att neka inträde till ett flamsigt och tramsigt gäng som försökte bluffa sig in. Men jag höll mig kall.

- Jag snackar inte med dig, du står i fel kö, sa jag till han som verkade vara ledare för gänget.
- Vadå fel kö?
- Ja, det är ju inte rätt kö, för då hade du ju kommit in?
- Det är en människa som kan dö där inne, skrek han.
- Om du inte lugnar ned dig så är det en människa som kan dö här ute, sa jag och kände att kommentaren satt bra.
- Men... försökte han
- Du kommer inte in i dom där kläderna om du tror det. Vad har du druckit egentligen?!
- Men sluta nu... det står liv på spel
- Det är inte mitt bord. Jag är för att hålla ordning. Alla i ditt gäng verkar ju ha samma skumma klädsel? Inga svensexor här. Sånt där får ni hålla på med i förorten.

Då gav sig gänget av. Tydligen hade någon sedan släppt in dem bakvägen, så att de kunde rädda livet på en tjej som trodde att dans nonstop och roliga piller var ett framgångsrecept. Så det var väl inte helt bra, men hur skulle jag veta att det var ambulansmän?

Den riktiga dödsstöten var det dock Zlatko som stod för. Man kan säga att han gav mig ett jobb och sedan tog han tillbaka det. Jag skötte insläppet på krogen efter de råd han hade skickat till mig på SMS.

Klockan 01.15 fick jag sparken då det uppdagades att det var 603 personer på stället, 601 kvinnor och Zlatko. Den 603:e var en transa som i alla fall lyckades lura mig.

Det är bara att lära sig av sina misstag. Snart kommer det en chans genom Zlatko igen och då är jag redo! Under tiden jobbar jag vidare med bombprojektet.

Dag 486: En bulle ger hopp

Det är så man blir tårögd. Redan mindre än två dygn efter Zlatkos magnifika vänskapsbetingelse visar det sig alltså att det lönar sig att annonsera. Jag har blivit erbjuden att provjobba som säkerhetsvakt på en av stadens mest välbesökta krogdörrar, och det redan ikväll! Det hela var faktiskt ganska lättjobbat. Jag fick helt enkelt ett e-mail, via Zlatko, för någon timme sedan. Det stod exakt så här:

”Hej XXXXXX,
Efter som vår ordinare säkerhets vakt mörten blivit as-sjuk i vattennkåppor finns det en öppning för dig i kväll om du vill prov jobba som säkerhets vakt i dörren på XXXXXX (krognamn) så finns det en öppning för dig i kväll. Ring mig så tjålar vi lite jag har några frågor jag måste ställa innan vi kan jobba med dig i dörren i kväll på XXXXX (samma krognamn). Med vänlig hälsning bullen.”

Glad i hågen och laddad till tänderna ringde jag upp direkt. Precis som utlovat blev det en kort intervju för att, som jag antar, kolla av mina generella färdigheter och inte minst hur jag hanterar pressade situationer.

- Ok så du känner dig bekväm med att provjobba ikväll då? frågade Bullen.
- Absolut, just provjobb är lite av min specialitet. Jag har provjobbat högt och lågt de senaste veckorna, svarade jag sanningsenligt utan minsta darr på rösten.
- Låter bra det. Folk brukar fråga mig hur det kom sig att jag började i det här yrket. För mig är det är det mer än ett jobb ska jag säga. Det är en livsfilofosi. Och min filofosi det är att man kan dela i världen i två delar. Vip och vanlig. Det är vårt jobb att bestämma vem som hamnar var. Gillar du tuggummi?
- Öh…. Ja… Visst.
- Bra. Vi tuggar ju en del som du förstår. Och har inga problem med att se arg ut? Kan du skilja på folk och folk?
- Det ska nog gå bra.
- Kanon! Du vet leg och rätt kompisar, det är allt vi begär. Fan du känns ju klockren! Då ses vi ikväll vid sjusnåret?
- Yes sir!

Mycket mer än så var det inte och sedan dess har jag gått runt i lägenheten och övat en del standardfraser som jag tror kan vara bra att ha i bakfickan. Klassiker som ”Du luktar klister grabben, ta ett varv runt kvarteret och vädra ur tröjan!” eller ”Jag tar 120 i bänk pysen så ställ dig längst bak i kön!”.

Ja lite så.. Har ni tips på andra bra fraser tas de tacksamt emot! Snart dags att svida om och bege sig till jobbet (!!!). Wish me luck!