Dag 484: Sagan är slut

Det över nu. Min karriär som poet, estradör och levnadskonstnär har nått sitt slut. Manchesterkavajen är inhängd längst in i garderoben, den sista cigaretten är fimpad och vermouthen uppdrucken.

Skapandet sliter för hårt på min arma själ. Att skriva dikter av plast, Legoland-poesi, är ingenting för mig, vilket gör att jag heller aldrig kommer att bli en man för Lets Dance. Jag väljer därför att dra i nödbromsen och kliva av ångestens tåg frivilligt.

Det kan hända att det dyker upp en och annan dikt i framtiden, men då inte alls med den svärta och smärta som tidigare varit fallet, utan bara mest för den härliga leken med ord.

Jag tillägnar mitt, för nu, sista verk till TV 4-ledningen.

Du

var en man med ett underbart flin
Du var en man som passade i gabardin
Du var en man som gjorde en ful mustasch fin
Och fortfarande passade du fint i gabardin
Du gav mig kraft, du gav mig lust, du gav mig viljan att bli en man
Du gav mig saft, du gav mig bröst, och ett gammalt blandband
Men du! - jag viker mig inte för era clownkonster
Mig kan ni inte förvandla till ett mediemonster
Så utan att kunna få sömn jag ligger i min säng

I fucking hate you Peppe Eng

Dag 483: Celebrity Nude

Succén i vågsvallet efter mina poetiska gärningar har ännu inte riktigt tagit fart. Lets Dance har fortfarande inte hört av sig, inga erbjudanden om att prata pretentiöst om italiensk fotboll, ingen som vill att jag ska blogga mot betalning.

Så vad är problemet?
Jag har nagelfarit mina dikter och försökt vara självkritisk, på gränsen till elak emot mig själv, men mina verk är klanderfria.

De är så nära perfektion som de kan vara, utan att mista den där känslan av det finns något där som stör, det där lilla darret av osäkerhet.

Det enda jag kunde hitta är att jag möjligen måste bredda mig lite i mitt ämnesval. Det känns inte kul att behöva göra det, att behöva bli en sell out. Men om det är ett nödvändigt steg att ta för att nå en större publik och locka sedlarna att hamna i min plånbok, ja då är jag beredd att ta det steget.

Med stolthet låter jag er ta del av följande....

Du

var som klistrad mot en vägg
Jag åt en macka med korv som pålägg
Trots våra brister och fel
fanns det öppningar för kramar och kel
Plötsligt kom en fnurra på tråden
vi kunde inte knäcka kärlekskoden
Som regn föll tårarna när jag grät
du torkade dem med ditt nät

Jag älskar dig spiderman

Dag 481: Att vara eller icke vara

Insåg rätt snabbt att den där nazistgrejen är ohållbar, redan efter ett par timmar hittade jag lite kebabrester i kylskåpet som jag bara inte kunde motstå. Det får en att tänka till faktiskt, det är ett rätt hårt jobb att vara nazist och jag tycker nog kanske inte att de får all den cred de förtjänar för allt slit. Hur som helst så har jag lagt nazistplanerna på is för ett tag, kanske orkar jag ta upp det igen framåt sommaren!

När jag skulle sova inatt fick jag en lysande idé och jag var så laddad inför detta att jag ställde klockan på 7 imorse för att komma igång. Idén är lika enkel som genial och det kan mycket väl vara mitt genombrott på vägen mot de stora stålarna. Jag ska bli rödvinspoet! Det är ju ett välkänt faktum att man får göra Let´s Dance, kommentera fotboll och vara med i På Spåret om man är poet, och jag är rätt saker på att jag är rätt man för jobbet.

Det började dock lite motigt när jag insåg att jag inte hade någon skrivmaskin, så de senaste timmarna har jag fått handskriva mina dikter. Ska köpa mig en skrivmaskin när jag får mitt första gage ifrån teve tänkte jag, så papper och penna får duga så länge. Men satan vilken skrivkramp jag har!

Redan vid 9 var jag igång, jag hade letat upp en gammal manchesterkavaj med armbågslappar på som jag lyckades få att sitta rätt illa, och så kastade jag mig obrytt ner i min gamla sackosäck som jag hämtat upp ifrån källaren. I två timmar har jag nu suttit och smuttat på hemgjord Vermouth och försökt trycka i mig ett paket Camel, för att få till den rätta känslan. Vermouthen smakar riktigt illa, egentligen ska satsen stå i 6 veckor och jäsa men jag har inte den tiden. I går innan jag somnade vispade jag ihop 4 liter i skurhinken, enligt ett internetrecept - det får duga. Ciggen är också ett litet problem, jag har inte fått in vanan så jag hostar rätt mycket och får hela tiden rök i ögat. Det stör min kreativitet litegrann.

Nu har jag i alla fall fått till mitt debutverk och det är med stor stolthet jag presenterar det här i bloggen.

Du

I dina starka armar lyfte du mig och vi flög tillsammans genom vinden
Du såg rakt igenom mig och du värmde mitt inre med din varma blick
Jag kippade efter andan när din svala andedräkt mot min panna flämtade som stormen
Ditt hårda skal är ogenomträngligt för mig men jag försöker
Det kommer aldrig finnas någon annan som du, du är i sanning av en annan värld

Jag älskar dig Superman