Dag 484: Sagan är slut

Det över nu. Min karriär som poet, estradör och levnadskonstnär har nått sitt slut. Manchesterkavajen är inhängd längst in i garderoben, den sista cigaretten är fimpad och vermouthen uppdrucken.

Skapandet sliter för hårt på min arma själ. Att skriva dikter av plast, Legoland-poesi, är ingenting för mig, vilket gör att jag heller aldrig kommer att bli en man för Lets Dance. Jag väljer därför att dra i nödbromsen och kliva av ångestens tåg frivilligt.

Det kan hända att det dyker upp en och annan dikt i framtiden, men då inte alls med den svärta och smärta som tidigare varit fallet, utan bara mest för den härliga leken med ord.

Jag tillägnar mitt, för nu, sista verk till TV 4-ledningen.

Du

var en man med ett underbart flin
Du var en man som passade i gabardin
Du var en man som gjorde en ful mustasch fin
Och fortfarande passade du fint i gabardin
Du gav mig kraft, du gav mig lust, du gav mig viljan att bli en man
Du gav mig saft, du gav mig bröst, och ett gammalt blandband
Men du! - jag viker mig inte för era clownkonster
Mig kan ni inte förvandla till ett mediemonster
Så utan att kunna få sömn jag ligger i min säng

I fucking hate you Peppe Eng

Dag 483: Själen har inget pris

Jag borde förstått det, jag borde vetat bättre. Att sälja sin själ och integritet är aldrig rätt väg att vandra.

Och vad är tacken? Vilka erbjudanden den har jag fått? Är det någon som ringt?
Ja, hyresvärden ringde i och för sig och frågade om jag hade tänkt att betala förra månadens hyra.
- Nej, har du? sa jag och la på.

Jag är inte i balans.

Eller så har inte min sell-out lyckats för att jag har integritet så djupt inristad i mig att jag inte klarar att bli en sell-out i full skala. När jag läser det senaste verket så ser jag själv att det är på gränsen till banalt, men ändå långt ifrån så banalt som krävs för att få blogga för pengar eller dansa i TV. Min konstnärssjäl är helt enkelt inte kapabel till att våldta sig själv.

Nu måste jag ringa hyresvärden och be om ursäkt. Eller jag ringer och ger honom adressen till bloggen istället, så kan han läsa följande.....

Du

gav mig en trapp och mitt namn på en dörr
Skägg ansat som ditt har jag aldrig sett förr
Din näsa är röd men den doftar så gott
På din skäggiga haka hänger rester av spott
Du gav mig ett kök där jag kokar min makaron
Och din solkiga flanellskjorta sitter ju kanon!

Jag älskar dig hyresvärden.

Dag 483: Celebrity Nude

Succén i vågsvallet efter mina poetiska gärningar har ännu inte riktigt tagit fart. Lets Dance har fortfarande inte hört av sig, inga erbjudanden om att prata pretentiöst om italiensk fotboll, ingen som vill att jag ska blogga mot betalning.

Så vad är problemet?
Jag har nagelfarit mina dikter och försökt vara självkritisk, på gränsen till elak emot mig själv, men mina verk är klanderfria.

De är så nära perfektion som de kan vara, utan att mista den där känslan av det finns något där som stör, det där lilla darret av osäkerhet.

Det enda jag kunde hitta är att jag möjligen måste bredda mig lite i mitt ämnesval. Det känns inte kul att behöva göra det, att behöva bli en sell out. Men om det är ett nödvändigt steg att ta för att nå en större publik och locka sedlarna att hamna i min plånbok, ja då är jag beredd att ta det steget.

Med stolthet låter jag er ta del av följande....

Du

var som klistrad mot en vägg
Jag åt en macka med korv som pålägg
Trots våra brister och fel
fanns det öppningar för kramar och kel
Plötsligt kom en fnurra på tråden
vi kunde inte knäcka kärlekskoden
Som regn föll tårarna när jag grät
du torkade dem med ditt nät

Jag älskar dig spiderman