Skapandet sliter för hårt på min arma själ. Att skriva dikter av plast, Legoland-poesi, är ingenting för mig, vilket gör att jag heller aldrig kommer att bli en man för Lets Dance. Jag väljer därför att dra i nödbromsen och kliva av ångestens tåg frivilligt.
Det kan hända att det dyker upp en och annan dikt i framtiden, men då inte alls med den svärta och smärta som tidigare varit fallet, utan bara mest för den härliga leken med ord.
Jag tillägnar mitt, för nu, sista verk till TV 4-ledningen.
Du
var en man med ett underbart flin
Du var en man som passade i gabardin
Du var en man som gjorde en ful mustasch fin
Och fortfarande passade du fint i gabardin
Du gav mig kraft, du gav mig lust, du gav mig viljan att bli en man
Du gav mig saft, du gav mig bröst, och ett gammalt blandband
Men du! - jag viker mig inte för era clownkonster
Mig kan ni inte förvandla till ett mediemonster
Så utan att kunna få sömn jag ligger i min säng
I fucking hate you Peppe Eng
