Trodde faktiskt först att den var död när jag fann den, men stackaren vara nog bara utpumpad. Att gå 10 meter med de där benen är väl som att gå 100 mil för en riktig hund.
Det kändes rätt mellan oss två direkt. Han och jag mot världen! På vägen hem fantiserade jag om hur jag skulle klippa av en bit av mina egna långkalsonger och sy små leggings åt honom. Kanske skulle jag även kunna styra upp en liten matchtröja i miniformat.
Men så när jag kom hem och skulle plocka upp honom ur bröstfickan då var han inte där. Kanske hade han ramlat ned i ena benet på långkalsongerna? Nix. Andra benet - ingen vovve där heller. Och här ser man faktiskt en av baksidorna med riktigt små hundar, de är på tok för enkla att tappa bort och det är precis vad jag gjort. Hittar honom inte någonstans.
Det blev bara en kort bekantskap, men det var en väldans trevlig liten rackare. Jag saknar dig mycket Sture!
Jag sitter och parallell-läser din blogg och na.se. tyvärr kan jag se ett samband mellan din blogg och denna länk http://na.se/nyheter/2.2503/1.751965-mannen-fick-inget-jobb-hotade-att-skjuta-folk
SvaraRaderaDet som skulle kunna fria dig verkar vara att du inte har någon hustru. Dock kanske det är något du undanhåller för oss läsare. Du kanske kan hitta någon på samma sätt som du hittar hundar?! Men detta är inget att skämta om, skärp dig. Tror du seriöst att du får jobb om du hotar att skjuta folk? iofs, skjuter du rätt folk kanske du kan få jobb som "städare" precis som Leon eller på sicilien åt någon gudfader...
Det som absolut friar mig är att jag helt enkelt inte har tid att hota människor, än mindre att skjuta dem.
SvaraRaderaJag har fullt upp med bloggen, sy härliga små outfits åt hundar och fundera på hur jag ska få ned styret i maget. Som läget är nu vet jag inte om jag har tid att jobba.