Dag 510: KOLSVART

Detta är en mörk, mörk, mörk dag. Kolsvart. Ägnade hela gårdagen åt att leta efter ICAnder. Men han gick inte att finna. Var så orolig i natt att jag började röka. Eller jag började inte riktigt, för hade inte råd med cigarreter, men hade jag haft det hade jag köpt dem.

I morse slog jag på ICAnders bärbara dator som han hade kvar här efter vårt party. Hoppades på att finna någon ledtråd som kunde föra mig vidare i sökandet.

Skrivbordsbakgrunden som mötte mig fick livet att fastna på paus.


Jag hörde mitt eget hjärta slå. Kallsvetten bara rann. Hyperventilerade, tankarna skenade. Jag hade ju försökt få ICAnder att bli arg på ICA-Stig, men han hade bara svarat "Det är ju inte ICA-Stigs fel".

Var det bara ett skådespeleri? Hans egentliga känslor var hat? Ja, skrivbordsbakgrunden talade ju sitt tydliga språk. Oron i magen var något jag aldrig varit i närheten av att ha känt tidigare, möjligen när jag svalde plattan till kickbiken.

Av någon anledning slängde jag sedan en blick på skrivbordet där jag experimenterade med bomben med två svarta kablar. Borta! Började förtvivlat leta runt i lägenheten, men egentligen visste jag att jag inte skulle hitta bomben. "Nej, det kan inte. Det får inte. Är det möjligt?"

Nästa samtal jag slog var till polisen. Ja, resten kan ni nog räkna ut själva. ICAnder sitter i häktet, åklagarens avsikt är att väcka åtal mot ICAnder för mordförsök. Han har helt enkelt försökt att spränga ICA-stig i luften. Lyckligtvis så har ICA-Stig klarat sig lindrigt undan, han har tydligen bara blivit av med ett lillfinger.

Hur går man vidare efter det här?