Dag 515: Polskt gästarbete

I går avslutade jag med att det var dags att städa toaletten och "I´m going in!". Och det gjorde jag. Men direkt så blev det "Got damn it smells, im going out!!", och sedan var jag tillbaka vid att göra mina behöv i stupröret igen. Men jag visste ju att jag var tvungen att ta tag i det hela, så för att göra det lite enklare så valde jag att se det som en provanställning. För att göra det ännu enklare valde jag att använda min fantasi och låtsas vara någon annan. Min förhoppning var att lukten och äcklet inte skulle bli lika verkligt då.

Jag har provat att vara en del i det maskineri som kallas hushållsnära tjänster. Först hade jag tänkt att vara den som anställer. Efter Linas råd så erbjöd jag en alkoholist en öl för att städa toaletten. Han sa att han villa provsmaka ölen först, så jag räckte över burken. Han var otrolig - han svepte ölen på två sekunder, rapade och sa: "Nej, det känns inte intressant".

Så jag fick helt enkelt prova på att vara den anställde. Jag hade dock lite tur i oturen eftersom jag skulle städa min egen toalett. Man städar ju hellre efter sin egen bak än någon annans. Eller helst städar man väl inte efter någon bak alls, och det är väl just därför det här skatteavdraget finns - så att den som har råd inte ens ska behöva städa sin egen skit.


Jag blev Olga, 42 år. En polsk gästarbetare som städar fina människors ännu finare hem. Redan där var illusionen nära att spricka eftersom jag vare sig är en fin människa eller har ett fint hem. Men jag lyckades hålla mig i rollen. Jag stod där med kiss och spyor upp till fotknölarna och fejade och putsade. När det var som värst, när motivationen tröt och jag var nära att ge upp så tänkte jag på mina söner Zoltan och Patryk. Att de verkligen behöver pengarna för att bli tandläkare. Då gick det genast mycket lättare.

När jag inte stod ut med stanken längre tog jag en liten paus och blossade cigaretter. Tyvärr hade jag bara vanliga John Silver som Zlatko hade glömt kvar, men jag bet bara av filtret och spottade ut det, så blev det ju John Silver utan filter. Då kom han jag städade åt och skällde "jag betalar dig inte för att röka. Utan för att städa". Sen var det tillbaka till skiten igen.

Efter timmar av putsande och gnuggande så var toaletten skinande ren. Mannen gav mig 200 kr i betalning.
- 200? Det här kostar 800, sa jag.
- 800? Det här kostar 200, sa han.
- Det är för lite. Det kostar 800.
- Det är för mycket. Det kostar 200.
- Men 800 sa vi ju innan jag började?
- Men 200 sa vi ju innan du började, härmades han.
- Vad håller du på med? undrade jag.
- Vad håller du på med? sa han
- Det kostar 800. Tyvärr, men det är vad det kostar, försökte jag.
- Det kostar 200. Tyvärr, men det är vad det kostar, försökte han.

Till slut orkade jag inte längre. Jag fick nöja mig med 200 kr och 8 st John Silver med filter.

Städa andras skit. Nej, det var verkligen ingen hit. Men det var ändå värt det, för Zoltan och Patryks skull.