Dag 497: Skärp mig!!

Natten har varit hård mot mig. Vaknade upp i morse av att det sved i fingerstumpen formerly known as vänster lillfinger. Öppnade ögonen och insåg att i stort sett hela jag låg i en pöl av ångest-svett. Effekten av en galen mardröm, där jag drömde att någon hade mekat på besöksmätaren här, för varje besök jag fick visade mätaren ett besök mindre! Min spontana reaktion var att springa till datorn och kolla om det var en sanndröm, men så slog det mig: Vad fan håller jag på med?!?!

Jag vill be alla läsare om ursäkt. Eller nej, jag vill framförallt be mig själv om ursäkt, förlåtelse. Och samtidigt vill tacka mig själv - för uppvaknandet. Jag hade helt tappat greppet inser jag nu. Emma som skällde på mig i en kommentar ("sök jobb!!) har ju rätt, vad håller jag på med?
Det är ju ett jobb jag ska ha!

När jag sedan tittade på kommentaren från i går insåg jag verkligen att jag spårat ut. Inte Teischmanns kommentar, det var ju bara svammel. Säkert av galningen själv som ville uppmärksamma sitt eget dåd ytterligare. Utan min egen kommentar, "som läget är nu vet jag inte om jag tid att jobba".
Skrämmande.

Jag startade ju det här för att lyckas hålla mig på rätt sida om galenskapen och inte bli tokig av avsaknaden att få vara en bidragande kraft i samhället. Istället har jag transformerats till en missbrukare beroende av träffar på bloggen. Som en pundare som försöker komma på hur han ska komma över nästa fix har jag suttit och klurat hur jag ska göra för att få nästa besök. Och nästa. Och nästa.

Jag är patetisk. Jag har helt enkelt försökt fylla hålet i mitt hjärta med bloggen, försökt skotta igen tomrummet i min själ med besökare. Tragiskt men sant.

Jag har försökt förvränga och göra om vem jag är och vad jag står för, och den enda betalning jag fått är ännu ett besök, eller inte ens det. Läsaren märker ju såklart när det inte är äkta, och (tro det eller ej) när jag pratar mode så är det inte äkta. Eller det var i alla fall inte det till en början, sen började jag gilla det mer och mer. Det är ju alltid trevligt när man kan tipsa någon som inte har samma koll som en själv.

Men nu får det vara slut med sånt. Det var inte därför jag började den här bloggen, fokus måste tillbaka till det som är viktigt: ett jobb och att vara sann emot sig själv.

F O K U S !!