Dag 524: Blott ett inlägg

Nedanstående är egentligen ett inlägg ifrån februari. Jag skickade inläggen via mobilen, men av någon anledning hamnade meddelandena under "utkast" istället för att publiceras. "Tur det", tänkte jag i efterhand. Men jag inser nu att hela den här bloggen bygger ju på ärlighet, främst mot mig själv. Så därför känner jag mig tvungen att publicera detta.

20100214
07.03
Godmorgon bloggen!
Har precis stigit ur sängen och hinner inte skriva särskilt mycket, i dag ska jag nämligen jobba! Som ni vet har jag varit arbetslös på tok för länge, tror snart att jag dör av tristess. Senaste veckorna har jag provat på lite yrken på egen hand; Testade att snickra på lite grejer - trist. Städa - supertrist.

I dag har jag tänkt outside the box och bestämt mig för att prova något riktigt alternativt: Blottare! Lönen är ju inte den bästa, men det är fria arbetstider, valfri klädsel och man får vistas mycket ute i naturen. Underbart!

Idag kommer jag iklädda mig en fårskinnsrock med enkel knäppning. Under? Röda, genomskinliga spandex är det sjävklara valet. Enkelt, men ändå flärdfullt. Nu måste jag avsluta. Det gäller att slänga sig ut i världen medan morgonståndet är ett faktum!



07.19 (via mobilen)
Nu sitter jag på cykeln. Har ni tänkt på vad det blåser skönt på kroppen när man cyklar jättefort med rocken uppknäppt? Underbart! En frihetskänsla som går utöver det mesta. Jag är på väg till villaområdet Hagen. Där finns massor av hemmafruar som väntar på att få njuta av den fina utsikten (mig)

07.33 (via mobilen)
Puh! Jag cyklade som en ursinnig tok, och är nu dyblöt av svett. Nu är det dags för mig att putsa fjädrarna och visa upp mig i alla min prakt. Känner mig dock lite nervös så här på mitt första uppdrag. Tror jag ska värma upp lite med en liten enkel ollning av ett fönsterbläck.

07.39 (via mobilen)
Vänner! Hjälp! Om det är någon som befinner sig på Grönsångaregatan får ni gärna bege er til nr 23. Jag hade verkligen cyklat för snabbt, blev helt svett och nu när jag ollade ett fönsterbläck fastnade jag förstås!! Har försökt rycka loss den, men den sitter som berget! Så om ni befinner er i närheten kom hit!

07.40 (via mobilen)
Ta gärna med lite ljummet vatten!

08.15 (via mobilen)
Hallå? Någon?!?! SNÄLLA!!!

08.55 (via mobilen)
Tack för inget!! Men jag klarar mig utan er! Till slut lyckades jag spotta loss mig själv.

Så var alltså den nakna sanningen, i dubbel bemärkelse. Inget jag är särskilt stolt över, eller har tänkt att fortsätta med. Jag måste varit väldigt desperat under den här tiden. Så pass att jag kunde tänka mig att provjobba med ett jobb som aldrig kommer att ge lön. Ja, om man inte vidareutvecklar det och börjar jobba på klubb. Men det tror jag inte passar mig.