Dag 502: SVEKET

Som ni vet la Zlatko upp världens bästa jobbannons åt MIG, för att skaffa MIG jobb. Det började ju jättebra då jag fick chansen som dörrvakt. Jag hade trott att jobben skulle fortsätta rulla in, men det har varit knäpptyst. De få arbeten jag haft har jag enbart min egen uppfinningsrikedom att tacka för. Enligt Zlatko har det inte kommit en enda förfrågan om någon som vill se mig i arbete. Synd, tänkte jag, men väldigt fint initiativ av Zlatko hur som helst.

I dag när jag var på väg ned till arbetsförmedlingen så såg jag Zlatko stå på ett tak och skotta snö. Så fort han fick syn på mig slängde han sig ned bakom skorstenen på taket och verkade gömma sig. Jag ropade på honom ett par gånger, men han tryckte vidare bakom skorstenen. Men jag stod kvar."Tänk om det inte är Zlatko, då har jag kanske hittat en en tvilling till honom som han inte visste existerade. Vad glad han kommer att bli".

Till slut kom killen bakom skorstenen fram, det var Zlatko.
- Tjena. Jag halkade och kunde inte komma upp igen.

Han var liksom helspattig på något sätt, nervös och konstig.
- Vad gör du här? Varför skottar du?
- Nej, jag hjälper en polare bara.
- Vadå, har du flera polare?!!
- Nej... alltså...

Sedan blev vi avbrutna av att någon annan på taket skrek: -Hörru, du får inte betalt för att stå och snacka.

Tankar for runt i skallen på mig. "Vadå, betalt för att skotta snö?! Har han flera kompisar?!" Misstankarna gnagde i mig. Väl hemma igen gjorde jag någonting jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra, jag hackade zlatkos mail. Eller hackade, jag chansade på vilket lösenord han har.

"jennajameson", rätt på första försöket. Det jag hittade där gjorde mig otroligt ledsen. Det har strömmat in jobb! Hugga ved, skotta snö, flytta möbler...Ja, det är nästan lättare att räkna upp vad han inte har jobbat med. inte ett enda av de här jobben har Zlatko alltså skickat vidare till mig. INGET!!!

Jag ringde naturligtvis upp Zlatko och undrade vad fan han håller på med.
- Jag är jätteledsen. Visste inte hur jag skulle förklara det. Men jag behöver verkligen pengarna, sa han. Eller inte jag, min familjen behöver dem. Jag har skickat hem varenda krona till familjen, för att de ska ha råd med skolgång, mat och kläder. Du vet inte hur det är att vara invandrare och ha en familj att ta hand om.
- Vad menar du? Du heter ju för fan Zlatko, din familj bor i Danmark?!
- Ja?! Tror du Danmark är ett lyxland eller?`

Här la jag helt enkelt bara på. Jag orkade inte längre. Nu ska jag se till att använda Zlatkos lösen och stänga ned den där jävla jobbannonsen, ska han ha några jobb så ska han inte skaffa dem på min bekostnad!!

Inte trodde jag väl att vår vänskap skulle dö, och absolut inte så här....