Dag 512: I just want your kiss

Nu har jag inte sovit på två dygn. Tröttheten och hjärnans långsamma arbetstakt var nog största anledningen till att jag den här morgonen återigen gick på mitt eget pracital joke.

Nej, inte det här med sockerskålen. Utan ett nytt, med gladplast på toalettstolen. I går kväll hade jag fått för mig att att ett practical joke på morgonkvisten skulle kunna få mig att skratta. Eller i alla fall le. Jag hade helt enkelt nöjt mig med att sluta gråta.



Practical joke, GLADplast. Hörs ju det direkt att det inte kan bli annat än skoj. När jag tog min morgonkiss så sprutade det alltså åt alla håll. Blev jag då glad? Nej. Sanningen är att jag inte ens orkade bry mig. Jag bara kissade vidare, sen gick jag ut från toaletten och stängde dörren bakom mig. Jag spolade inte ens, det var ju ändå inget kiss som hamnat i toaletten.

Innan practical joket var jag ledsen. Efter practical joket är jag ledsen och luktar kiss. Kul? Inte det minsta.

Nu ska jag skriva ett nytt brev till ICAnder och lämna på häktet. Får nog smeta på lite mer Nivea 24 double effect den här gången, annars är risken stor att brevet enbart luktar kiss.

Dag 511: Stöd en vän

Livet är fortfarande på paus. Inte sovit en sekund, lever som i en dimma som är täckt av ännu en dimma. Under natten hörde jag steg i trappen några gånger. Varje gång hoppades jag att det skulle vara ICAnder. Att han skulle sticka in sitt glada ansikte i lägenheten: "Hahaha. Den gick du på kompis!!". Men det hände aldrig. Till några av stegen fantiserade jag om att det var Chavez som dragit igång ännu en av sina psykopat-blåsningar. Men det blev tyvärr aldrig mer än en fantasi.

Vad gör man nu?

Som någon kommenterade i går: "En vän stödjer man i med- och motgång". Så är det ju, definitivt. Frågan är bara vad jag ska göra för att visa mitt stöd? Hur ska jag hjälpa min vän?

En fritagning? Det vore väl det ultimata. Sanningen är att jag redan varit utanför häktet och rekat. Men det verkar väldigt svårt att genomföra. Det finns inte ens några galler att fästa repet i, och någon häst har jag inte heller.



Har i alla fall skrivit ett långt brev till honom och parfymerat det med min favoritdoft (nivea 24h double effect). Lägger man brevet på brevlådan, adresserat till häktet? Eller lämnar man det direkt i häktet? Det ämnar jag att ta reda på nu.

Dag 509: Efterlysning!

En god man i sina bästa år efterlyses. Han har runda kinder, som bara ber om att bli nypta i, ett smittsamt leende och ett skratt som är som den ljuvaste musik.

Han sågs senast natten mellan den 13 och 14 mars. Han var då något berusad men såg ut att veta vad han pysslade med. På kroppen hade suveränt moderiktiga kläder och på huvudet en blå hjälm.

ICAnder är helt enkelt borta!! Får fortfarande inte svar på hans mobil. Har ringt Eskilstuna Folkhögskola, där är han inte. Ringt sjukhuset, där är han inte.

Vad kan ha hänt? Kan det vara mannen i röd tröja som slagit ned honom? Tänk om han legat ute hela natten. Har han frusit ihjäl?! Det tror jag i och för sig inte är möjligt. Han har för mycket värme i sitt hjärta för att det ska kunna inträffa.

Nu ska jag ge mig ut på stan med hans porträtt och jaga vidare. ICAnder måste återfinnas!!

SER NI DENNA MAN SÅ HÖR AV ER!!