Dag 512: I just want your kiss

Nu har jag inte sovit på två dygn. Tröttheten och hjärnans långsamma arbetstakt var nog största anledningen till att jag den här morgonen återigen gick på mitt eget pracital joke.

Nej, inte det här med sockerskålen. Utan ett nytt, med gladplast på toalettstolen. I går kväll hade jag fått för mig att att ett practical joke på morgonkvisten skulle kunna få mig att skratta. Eller i alla fall le. Jag hade helt enkelt nöjt mig med att sluta gråta.



Practical joke, GLADplast. Hörs ju det direkt att det inte kan bli annat än skoj. När jag tog min morgonkiss så sprutade det alltså åt alla håll. Blev jag då glad? Nej. Sanningen är att jag inte ens orkade bry mig. Jag bara kissade vidare, sen gick jag ut från toaletten och stängde dörren bakom mig. Jag spolade inte ens, det var ju ändå inget kiss som hamnat i toaletten.

Innan practical joket var jag ledsen. Efter practical joket är jag ledsen och luktar kiss. Kul? Inte det minsta.

Nu ska jag skriva ett nytt brev till ICAnder och lämna på häktet. Får nog smeta på lite mer Nivea 24 double effect den här gången, annars är risken stor att brevet enbart luktar kiss.

Dag 511: Stöd en vän

Livet är fortfarande på paus. Inte sovit en sekund, lever som i en dimma som är täckt av ännu en dimma. Under natten hörde jag steg i trappen några gånger. Varje gång hoppades jag att det skulle vara ICAnder. Att han skulle sticka in sitt glada ansikte i lägenheten: "Hahaha. Den gick du på kompis!!". Men det hände aldrig. Till några av stegen fantiserade jag om att det var Chavez som dragit igång ännu en av sina psykopat-blåsningar. Men det blev tyvärr aldrig mer än en fantasi.

Vad gör man nu?

Som någon kommenterade i går: "En vän stödjer man i med- och motgång". Så är det ju, definitivt. Frågan är bara vad jag ska göra för att visa mitt stöd? Hur ska jag hjälpa min vän?

En fritagning? Det vore väl det ultimata. Sanningen är att jag redan varit utanför häktet och rekat. Men det verkar väldigt svårt att genomföra. Det finns inte ens några galler att fästa repet i, och någon häst har jag inte heller.



Har i alla fall skrivit ett långt brev till honom och parfymerat det med min favoritdoft (nivea 24h double effect). Lägger man brevet på brevlådan, adresserat till häktet? Eller lämnar man det direkt i häktet? Det ämnar jag att ta reda på nu.