Måste tyvärr meddela att jag kom hem från stan utan en ny väckarklocka. Var inne i någon häftig prylbutik, men de hade inget som behagade en poet som mig: något enkelt som förnimmer om svunna tider, ringer med kärlek och utstrålar briljans. Gick icke att finna.
Om jag ville kunde jag köpa en klockradio som kokar ägg samtidigt som den spelar R. Kelly, det var inga problem. Enda problemet är väl att äggen inte blir så lyckade, inte ens ägg gillar R. Kelly.
De hade även en klockradio som väcker en med citat av framgångsrika människor, som ändå inte är tillräckligt framgångsrika för att slippa låna ut sina citat till en väckarklocka.
Vill man, som jag, ha en klockradio som väcker en på morgonen och som man sedan kan stänga av, går det tydligen inte. Helt omöjligt.
Jag får förlita mig på min inre klocka, antar jag.
Väl hemma igen tog fram min kavaj, nystruken. Inte en skrynkla, den var alldeles blank och fin. Sen insåg jag att det inte alls var särskilt rödvins-poetiskt, så torrkörde den i tvättmaskinen tills den blev så där bohemiskt skrynklig, fimpade på den och spillde lite Vermouth. Sen bet jag lite på min blyertspenna, tog på mig ett par hornbågade glasögon (utan glas, jag ser som en örn) och mumlade "ångestångestångestångest" för mig själv.
Fungerade förträffligt, inspirationen kom omedelbart. Lets Dance har inte hört av sig ännu, men i och med detta är det bara en tidsfråga. Det är med stor glädje jag delger er resultatet:
Du
När jag var feg visade du mod
När jag bar gummistövlar bar du skor
När jag var täppt hade du rinnande snor
När jag var svag visade du styrka
När jag var i en moske var du i en kyrka
Du är min andra sida, du gör mig hel.
I love you superman
