Några dagar efter tillfrisknandet från min allvarliga sjukdom började tankarna sjunka in om vad jag egentligen varit med om. Insikten började komma och jag insåg att jag hade stått på kanten mellan liv och död och balanserat. Det är först nu jag inser jag att mitt tillstånd var betydligt värre än vad jag någonsin ville erkänna för mig själv. Läkarna hade inte en aning om vad det var för fel på mig (de funderar på att döpa sjukdomen till Gessle-feber) och döden var bara andetag bort. Jag slogs emot döden och jag vann på knockout.
Sådana händelser gör att man ställer sitt liv och sina val på sin spets. Man tvingas att tänka efter: Vad är viktigt här i livet? Vad är värdesätter man? Vad har egentlig mening? Är det en espressobryggare? Ja, det är det i och för sig, men jag har helt enkelt inte råd med det.
Men det finns faktiskt en sak som är viktigare än bryggaren - familjen.
Så vad gör man om man inte har någon familj. Vad gör man när ens bästa vän åkt dit för mordförsök och inte lär komma ut de närmaste 5-6 åren?
Man köper sig en familj!
Och det är det jag ägnat denna vecka till - skaffa kapital för att kunna köpa mig en familj. Efter ett tips från en vänlig bloggläsare så har jag begett mig in i den lukrativa bransch ni dödliga kallar pant. Jag har pantat och pantat och pantat och pantat. Sen gick jag och bajsa, sen pantade jag igen.
Och nu är målet uppnått, så här ser min familj ut.
Visst är han fin när han ligger där i magen? Efter det här inlägget är skrivet ska jag förlossa honom. Det blir en hemmafödsel, känns mer genuint och äkta. Jag har faktiskt tagit reda på könet redan innan födseln. Det är en kille och jag ska döpa honom till Roger, efter helgonet (Roger Moore, alltså).
Nu ska jag desinficera händerna och sedan är det dags för förlossning. Jag har en familj igen!!
Grattis till tillökningen!
SvaraRaderaSå typiskt, vid tillökning i familjen så struntar man i allt som betydde någonting tidigare, som sin blogg. Nu är mitt liv så tomt när jag inte kan leva genom dig längre.
SvaraRadera