Under de senaste dagarna har mina ögon öppnats. Ordentligt. Jag tror att jag varit för hård emot mig själv och mina förmågor. Jag har förbannat mig själv för att jag inte lyckas skaffa mig ett ärligt arbete, men nu har jag insett att jag har strypt mig själv arbetsmarknadsmässigt (har även hänt att jag strypt mig själv för att piffa upp sexlivet, men det är en helt annan historia).
Många är de platsannonser jag sett och tänkt "Det här kan vara något för mig". En tanke som raskt följs av "Nej. Jag är inte tillräckligt bra på det. Finns ju de som är mycket bättre. Ingen idé jag söker det jobbet". Men under de senaste dagarna inser jag att jag bara sätter begränsningar för mig själv. Hindrar min egen framgång.
Inte fan tänkte linjemannen mellan Tyskland - England "Nej, det finns nog andra som är bättre på det här är än mig, ingen idé jag ansöker". Antagligen tvärtom, han ville absolut till VM och visa världen hur duktig han är på sin sysselsättning.
Som om inte det var nog så såg jag i dag boken "Grilla med Börje Samling". I presentationstexten så står det att det är "den ultimata grillboken".
Va? Grilla med Börje Salming? Varför då?
Jag har strypt mig mer än vad jag någonsin kunde drömma om. Detta öppnar ju vägar jag inte ens trodde fanns. Jag har alltid trott att självinsikt är någonting bra. Det visar sig ju vara precis tvärtom. Man ska inte ha några som helst insikter om vad man är bra på, vad man kan och vad man inte kan. Halvblinda springer på linjen i VM, gamla hockeyspelare ger ut kockböcker.
Möjligheterna är obegränsade.
Nu ska jag sätta mig och slipa på ett första manus till min bok "Hur du skaffar dig ett jobb".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar