tisdag 23 februari 2010

Dag 489: Högvakten nästa?


Kanske dags att redogöra för hur det gick för mig som säkertsvakt på krogen i lördags. Själv tycker jag det gick väldigt bra. Kan så här i efterhand se att jag kanske var lite övertänd i all min ambition att visa att jag var rätt man på rätt plats. Det märktes redan tidigare på lördagen när jag var på systembolaget åt Zlatko.

- En stor absolut vodka, sa jag. Det eller sjukhussprit är det enda Zlatko dricker.
- Har du legitimation? undrade han i kassan
- Nä, har du?
- Men det är ju du som ska köpa alkohol av mig!
- Hur mycket har du druckit egentligen? kontrade jag
- Ingenting, jag jobbar ju här, ska du köpa nåt får du göra som alla andra!
- Vadå, alla dom här flaskorna du har bakom dig då? Och du skulle inte ha druckit en droppe! Ta ett varv runt köpcentret, så får vi se sen.

Zlatko fick dricka sjukhussprit.

Väl på plats på krogen tycker jag att det gick ganska bra. Jag tuggade tuggummi som en tok, såg lite arg ut och hade rakat huvud. Jag kände mig som en i gänget. Visst, det var en liten stund när det gick lite sämre: Av någon anledning sprang de andra vakterna in på krogen och jag fick ensam sköta insläppet. Då blev jag tvungen att neka inträde till ett flamsigt och tramsigt gäng som försökte bluffa sig in. Men jag höll mig kall.

- Jag snackar inte med dig, du står i fel kö, sa jag till han som verkade vara ledare för gänget.
- Vadå fel kö?
- Ja, det är ju inte rätt kö, för då hade du ju kommit in?
- Det är en människa som kan dö där inne, skrek han.
- Om du inte lugnar ned dig så är det en människa som kan dö här ute, sa jag och kände att kommentaren satt bra.
- Men... försökte han
- Du kommer inte in i dom där kläderna om du tror det. Vad har du druckit egentligen?!
- Men sluta nu... det står liv på spel
- Det är inte mitt bord. Jag är för att hålla ordning. Alla i ditt gäng verkar ju ha samma skumma klädsel? Inga svensexor här. Sånt där får ni hålla på med i förorten.

Då gav sig gänget av. Tydligen hade någon sedan släppt in dem bakvägen, så att de kunde rädda livet på en tjej som trodde att dans nonstop och roliga piller var ett framgångsrecept. Så det var väl inte helt bra, men hur skulle jag veta att det var ambulansmän?

Den riktiga dödsstöten var det dock Zlatko som stod för. Man kan säga att han gav mig ett jobb och sedan tog han tillbaka det. Jag skötte insläppet på krogen efter de råd han hade skickat till mig på SMS.

Klockan 01.15 fick jag sparken då det uppdagades att det var 603 personer på stället, 601 kvinnor och Zlatko. Den 603:e var en transa som i alla fall lyckades lura mig.

Det är bara att lära sig av sina misstag. Snart kommer det en chans genom Zlatko igen och då är jag redo! Under tiden jobbar jag vidare med bombprojektet.

3 kommentarer:

  1. Antingen har du alldeles för mycket fantasi och alldeles för mycket tid att fantisera på eller också är du... Ja du kan ju läsa mitt inlägg den 6 oktober 2009 så vet du vad jag menar...
    Tack för lite härlig läsning i alla fall och lycka till med framtida jobb.
    PS: Hade jag kunnat så hade jag skickat nya batterier till dig och Lillen. Själv var jag fostermamma till en Tamagotchi för några år sedan. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv.

    SvaraRadera
  2. Ja, att jag har alldeles för mycket tid att fantisera på råder det inga som helst tvivel om.

    Man tror inte att man ska ta de små gynnarna till sitt hjärta, men så fort man får en i sin hand är de omöjligt att värja sig emot deras charm.

    SvaraRadera
  3. Haha, jag garvar så jag nästan kissar ner mig! Var har du varit hela mitt liv?! Det här är bloggen jag behöver!


    http://ungarsomsnackar.blogg.se
    Bloggen där jag släpper lös mina ungars kraftiga mundiarré.

    SvaraRadera